Många barn har ingenstans att gå när skolan har tagit slut. Föräldrar som jobbar mycket och längre, inga pengar till extra aktiviteter och ensamheten tär på barnet. Oftast sker detta i utsatta områden där föräldrarna måste arbeta mer och hårdare vilket leder till att barnen måste klara sig själva.
I SVD skriver man att man måste investera i barnen då de är vår framtid. Att vi måste investera i att de ska få ha det bra och att de ska må bra. Men det jag tänkte mest på är att de ska ha någonstans att gå – att se till att de har en ungdomsgård där det finns vuxna de kan arbeta med och utvecklas ihop med. Någon som de dessutom kan se som en vän och som de kan prata med. På så sätt skulle barnen utvecklas mer och kanske inte umgås med fel mä
nniskor.
Det som behövs då är att kommunerna satsar på detta – vilket är lättare sagt än gjort. Men något måste göras för att få barnen att bli sedda och den bästa investeringen är i våra barn. Framtidens barn. De som ska se till att Sverige växer och blir starkare, det är väl en självklarhet att de ska prioriteras och ”slösas” pengar på. Satsar vi nu slipper vi ta itu med alla brott och straff som senare kommer att komma när vi har valt att stänga av dessa elever.
Vi måste se till att alla barn, oavsett bakgrund, ska ha möjlighet att ha en trygg plats där de känner att de blir sedda och är bekväma. I artikeln pratar de om att man ska vara tillgängliga för sina barn men tyvärr är det svårare att förankra i vardagen och det är därför det är viktigt att det finns någon annan form av kontakt.
