Överallt finns det barn som kämpar och som tar sig ur allt det omöjliga på egen hand. När de blir äldre är de oftast trasiga men kämpar i det tysta. Vi kallar dessa för maskrosbarn och de kämpar på, trots att omständigheterna inte alltid är de bästa.
Ett barn behöver en trygghet och vuxna som är där för en och bryr sig om en. Det är viktigt att se till att ett barn får kärleken och uppmärksamheten som behövs. Vissa barn får inte detta och det bidrar till att de väljer en väg som inte är att eftersträva medan andra, maskrosbarnen, tar sig i kragen och kämpar upp. Är man ett maskrosbarn idag får man oftast hjälp från bland annat organisationer som Maskrosbarn som är där för en för att hjälpa en att förstå vad som var felet, att det aldrig var ens eget fel. Ett barn utgår från att vuxna vill en väl och när ett barn är rädd söker denne sig oftast till föräldrarna, deras trygga punkt, som ger dem en bas att växa på. Saknar man detta får man bygga allt själv och
det skapar en oroskänsla hos barnet, som alltid kommer finnas med. Detta kommer påverka och forma identiteten hos barnen och vad kan vara viktigare än att skapa stabil självkänsla hos ett barn och att dessutom få bli den stabila grund som barnet söker sig till?
Här kan vi vuxna hjälpa till och bidra med att barnen känner sig trygga i den stora världen. Vad vi kan se är att många har inte den möjligheten, att söka trygghet hos en vuxen. Då är det viktigt att man vågar ta på sig den rollen, även om man kanske inte alltid har en relation till barnet. Det är oerhört viktigt att visa barnet att man är där och att man bry sig. Man måste arbeta för att reparera barnet för det är ett svårt jobb med att fixa en trasig vuxen och konsekvenserna av det blir förödande.
Vi måste se till att barnen får det bästa av alla möjliga, att barnet får se att det finns godhet i världen och att barnet är viktig. Men framför allt att barnet är sett, att vi inte blundar för en verklighet vi ser och som inte är rätt.
