Att nå fram till varje elev är ett måste i världen idag, att se till få varje elev att växa fram. Man måste tänka på att man inte kan be en fisk att klättra i träd utan man måste lägga fram uppgifter som varje elev kan klara av och utvecklas genom att göra dessa. Det är viktigt att se varje elev som en individ i sig och arbeta utifrån deras förmågor. Då handlar det inte bara om barn som har svårt utan man måste se till att stimulera barnen som vill utvecklas mer och behöver utmanas.
Många har nekat starkt och vägrat att ha nivågrupperingar i skolans värld men i Lärarnas tidning pratas det om att det skulle vara en bra sak. Varför inte? Elever som behöver mer stöd går miste om det i större klass och elever som behöver stimulans blir uttråkade och missar en hel del. Det som skulle vara bra med dessa nivågrupperingar är att man skulle kunna lära ut på ett annat sätt som dessutom är otroligt effektivt. Vi skulle kunna ge eleverna exakt vad de behöver och utveckla dem utifrån der
as nivå. Fast jag kan förstå att det kan ses som dåligt då det automatiskt kommer att bli så att man ser en grupp som dåliga och en annan grupp som bra. Fast det behöver inte vara samma grupp i alla ämnen – man kan vara duktig på engelska men svagare i matematik, då går man i olika grupper. Det är det bästa man kan göra och då får även läraren möjlighet att känna flera elever eftersom det är olika grupperingar och inte klasser som man undervisar. Eleverna får även möjlighet att lära känna varandra och kan då skapa en tryggare miljö i klassrummen för alla känner alla. På ett ungefär då.
Jag tror att det är viktigt att arbeta med att anpassa förmågorna och se till att eleverna lyckas, oavsett vilken nivå man arbetar med, men tanken är att eleven ser och förstår att han eller hon kan. Det är först då, när det självförtroendet stärks, som man kan fortsätta arbeta. Vi måste stärka individen först innan vi kan slänga in kunskaper som han eller hon inte kommer att uppnå på ett bra tag.
Vi får se hur det blir men man hoppas att det sker något!
