Var är rättvisan?

Rädda barnen!

Så många artiklar, rapporter och nyheter som skrivs om alla barn som drabbas. Framför allt flickor. Av män. Hemska män som endast agerar i deras egna lusta och inte bryr sig om annat än deras behov och krav. Hur ska vi rädda dessa människor?

Vi måste stärka lagarna, vi måste höras mer och vi måste synas mer. Våra åsikter måste spegla verkligheten – att det inte är okej att våldta och utnyttja barn. Vi måste stå för de tysta barnen, som inte vet hur en riktig verklighet ser ut förutom den vi vuxna väljer att visa dem.

Idag är det alltför många barn som utnyttjas, på ett eller annat sätt. Jonathan Alvén berättar för SMT om att de tog avstånd från en organisation som utnyttjade barnen på barnhemmet. Han nämner att det är just det som är avgörande för att göra sin röst hörd – avståndstagandet. Att ta tydligt avstånd från det som är fel trots att det kan påverka en själv och ens egna bekvämlighet.

Vi i västvärlden verkar inte bry oss om det, vi gör det vi mår bäst av utan att ta hänsyn till hur det påverkar omvärlden och framför allt våra barn. Vi handlar kläder för att det är billigt, trots att arbetsvillkoren inte är rättvist för de barn som gör dessa kläder. Oavsett hur många gånger det har kommit fram att företag har använt sig av barnarbete väljer vi ändå att handla från dessa företag. Varför? Jo, men det är ju billigt. Vi måste tänka på våra inkomster och utgifter för det är ju så dåligt ekonomiskt, säger vi och lutar oss tillbaka för att uppskatta våra ekonomiska besparningar. För det är den värld vi lever i, i en bekväm värld där fattiga länderna är långt bort. Väldigt långt bort. Så långt bort att vi inte riktigt behöver tänka på det för det berör ju inte oss. Så länge det håller priserna nere.

Men som SMT nämner så är det inte det som det handlar om. Vi måste ta avstånd för att markera och vi är konsumenterna som kan det. Säger vi nej kommer företagen behöva reagera för att det är vi som äger företagen, för köper vi inget går företagen med förlust. Ingen vill det och därför tvingas företagen omarbeta sina utlandsarbeten.

Slutsumman av det hela är att det är omvärldens ansvar att se till att barnen inte utsätts för det dåliga, oavsett vad det handlar om. Vi har det för bra för vårt eget bästa, vi måste se till att hjälpa de andra som inte har samma tur som vi. Vi måste vara där för framtidens barn, oavsett vad det kostar oss och påverkar vår bekvämlighet. Barnen kommer alltid först, i alla lägen.